Du är upphetsad av geografisk karaktär

Alltså. Bedrägerimejl som körts genom Google translate. Så fina de är! Kanske mina favoriter i hela jäkla inkorgen.

"Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. Nu är vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet, men ingen har gjort det. Jag personligen har tappat målet att hitta de anhöriga för 2 år nu, jag söker ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer Stödmottagande till avlidna så att intäkterna från detta konto värderas till 12,5 miljoner dollar kan betalas ut till dig."

Klart jag hör av mig, Mr Dalvin Brown, från Haledon, nordvästra London.

Inflation

Jag vet inte vad ni tycker, men nog har det gått lite inflation i begreppet "avslöja"?
För liksom. Idag kom det en hel hoper pressmeddelanden från Centerpartiet som föreslår något de kallar "avstampsjobb". En hel hoper pressmeddelanden alltså.
Detta föranleder följande upplägg på Aftonbladet.se:





Way to avslöja, guys! Läsa mejl, liksom.

Konstruktiv kritik 2

Det här med att ursäkta sig för att man inte bloggar... Jag vet inte. Nah. Strunt samma. Jag pallar helt enkelt inte. Men tänkte, som sist, bjuda på ett roligt läsarmejl:

Hej Sanna!

Jag tycker du är rolig, på allvar. Du får till kul infall och vinklingar.

Men håret, Sanna! Det får inte hänga fritt!! Det kläder inte dig. Ok, det är mycket som skall fixas på morgonen, jag förstår, men jag hoppas du finner en form av genväg till ett arrangemang av ditt underbara burr som naturen/föräldrarna, skänkt dig. Hoppas du inte tar illa upp, ber om ursäkt i så fall.

Ha en bra dag!!

Man skulle, om man vore en suris, kunna bli förtrytsamt ilsk över dylika invändningar. Men jag kan inte bli det, jag blir bara munter. Det är ju så rackarns roligt. Och välvilligt, på sitt lilla vis.

(Dessutom korrelerar det med nedan mejl på så vis att båda herrarna förefaller önska att jag en vacker dag ska mogna och får en knut eller klut i nacken. Vi får väl se.)

Konstruktiv kritik

Ibland får man mejl och kommentarer som bara är arga och kritiska.
Andra gånger är det väldigt konstruktivt. Som idag. Massor av tips och råd.
Det tackar jag för. Ty jag är en artig liten flicka...



HUR MAN BLIR VUXEN

HEJSAN FLICKAN LILLA!

DU BÖR NOG SÄTTA DIG NER I EN STILLSAM VRÅ, OCH TÄNKA IGENOM DITT YRKESVAL!

FÖR ATT BLI JOURNALIST, SÅ KRÄVS EN SMULA INTELLIGENS! VEM SOM HAR INBILLAT DIG, OM ATT DU INNEHAR DENNA, VET JAG EJ.
KANSKE DINA FÖRÄLDRAR?
DU VAR DERAS ÖGONSTEN?
DET RÄCKER INTE LÅNGT I VERKLIGA LIVET!

MITT TIPS!
FÖRSÖK SKAFFA DIG ETT JOBB, BAKOM KULISSERNA!
EXEMPELVIS STÄDERSKA PÅ ETT MINDRE PROMINENT HOTELL,KALLSKÄNKA ELLER VARFÖR INTE KASSÖRSKA I EN MINDRE ICA-BUTIK I ÖVRE NORRLAND!

NÄR SKA DU FÅ KLUTEN I NACKEN?

ÄR DU UPPFÖDD PÅ LANDET OCH FICK ÄTA EFTER GRISARNA?

Premiärnerver

Premiärnerver hade jag, vet inte hur mycket det syns. Men det blev kanske inte det myspysigaste avsnittet vi gjort i alla fall.
Mona Sahlin var höstens första gäst i Korseld.

Imponerande

Expressen trumfar ut allt man kan anmärka på i Monas intervjusvar genom att bjuda på en felstavning galore. I rubriken.

Super

Jag är typ så här supertalang. De gav mig en badge, så jag har bevis också. Najs! :-)
Värt att notera är att jag får sämst score i rankningskategorin "personligt varumärke". Jag behöver således en gimmick. Any pointers?

Humor

Genom intervjuer med dryga tusentalet kvinnor världen över har psykologiprofessorerna Cindy M.Meston og David M.Buss funnit en del svar på det här med sex, läser jag i Berlingske Tidende. En av slutsatserna som nås är följande:

"Mænd finder de fleste kvinder i det mindste en smule seksuelt attraktive, mens kvinder næsten ikke finder nogle mænd seksuelt attraktive".

Jahaja. Ändå löser det sig mest hela tiden. Sicken tur. Vi får även veta att kvinnor använder sex som "dressyrmedel", samt som "wellness-medicin".

En annan konklusion är att kvinnor enligt studien tänder mer på humor än på muskler. Tja, låter troligt. Fast ibland kan man ju rentav säga att muskler är humor. Men i de fallen uteblir den där tändande gnistan, av någon anledning...

Skördetid

Snart får jag min iFån. Trevligt. Låt oss fira denna nära äpplet-upplevelse med annat på samma tema. Den här är pimpad av en påhittig tysk, om jag förstått saken rätt.

















Men det finns ju fler som är påhittiga.
En kille i japan klippte och klistrade lite ute i trädgården.









Resultat - äpplen med äpplet! Cute.

Heteronormativt så det sjunger om det

Ståhejet kring Caster Semenyas VM-guld är gör mig så arg och ledsen. Satt framför tv:n i går och hörde en eller annan sportkommentator konstatera att det ju inte är första gången som manliga kvinnor gjort väldigt bra ifrån sig i idrottssammanhang, men att då brukar de ofta "dölja" sin avsaknad av kvinnlighet med smink eller ibland rentav peruker och andra attiraljer som gör dem mer kvinnliga. Men eftersom Semenya så att säga inte hymlar med att hon är manhaftig så blir reaktionerna så här. Så berättas det att jodå, hon har en kvinnas könsdelar och är uppfostrad som flicka. Men däremot vet vi inte hur hon ser ut på insidan i stort och smått. För det behövs en mer grundlig könsutredning.

Jag förstår verkligen att sydafrikanerna blir upprörda. Däremot tror jag inte att man behöver sluta sig till att det här handlar om rasism. Snarare är detta en mycket mycket obehaglig heteronormativitet. Normativt så det sjunger om det!!

Dessutom är det så förbannat snålt. Det finns en liten grupp människor i världen vars könstillhörighet är, tja, vag och svävande. Så, hur tänker alla de som vredgas över Semenyas guld? Vill de att denna lilla grupp borde ha sitt eget OS?

Heteronormen "härskar" och innebär i de allra flesta fall att det blir en minuspost att ha en lite mer flytande könstillhörighet. I tävlingssammanhang som detta kan det för kvinnor som Semenya istället innebära ett plus och en fördel.
Det ska vi jävlar i mig bjuda på utan att gnälla och ifrågasätta. Hon vann, punkt slut.

Ordningsförseelse Hillegren

Blev till slut tvungen att skriva något om Ordningsförseelse Hillegren, trots att jag helst ville stanna i vacation mode.

"När jag satt och läste det där uppslaget om våldtäkt fann jag det intressant, inte för att Hillegren sa "ordningsförseelse", men därför att de olika exemplen i artikeln verkligen skildrade, förtvivlat tydligt, hur svårt det här med våldtäktslagstiftning är.

Ja, jag fann helhetsintrycket så intressant och tankeväckande att jag faktiskt helt missade att bli upprörd över Hillegrens ordval. Intervjun med kvinnan som våldtagits i flera år, mina funderingar kring hur svårt det blir när ord står mot ord i ett sånt läge. Men hur jag likväl inte vill att det ska vara lätt, just i ett sånt läge.

Så gick dagen och jag noterade att bloggosfär och Twitter sjöd av intresse för artiklarna. Eller snarare, sjöd av intresse för Hillegren. Jag tänkte trött att det var ju själva f-n att vi alltid får debatter om det simplaste och samtidigt minst intressanta. För kontentan av de där artiklarna var ju full av nyanser. Ett antal fall beskrevs. En intervju som skildrade ett komplext fall. En artikel om lagstiftningen.

Allt detta och ändå zoomar samtliga in på en mening, uttalad av en person och fiskar därefter fram sin allra högrödaste bloggilska, lättåtkomligt förvarad i översta byrålådan."

Hela här. Annat skrivet på temat våldtäkt här.

Playtime is here

Sommarlovet smygstartades med karaokesång inför några hundra tusen stockholmare i Prideparaden. Om jag inför det här undrade hur det skulle gå att sjunga för så många – och nykter, så insåg jag snabbt att blygsel inte är ett alternativ i en Prideparad. Här gäller bara att suga i sig och skicka ut glädje. En helt absofuckingfantastisk upplevelse. Har aldrig varit så toppad i hela mitt liv.
Så jag gör som medsångerskan Iso och lånar bild från åsiktstorpeden Kazarnowicz, hoppas det är ok.

















Men nu är det alltså semester på riktigt. Omvärldsbevakning, be gone! Solen skiner. Fil med bär äts. Daggvått gräs beträds med bara fötter. Gamla vänner söks upp och i morgon ska jag bekanta mig med strutsar. Livet leker, kort sagt. Räkna inte med mig på bloggen på ett tag.

of a beautiful hatbox for two

Fortfarande inte särskilt sugen på att blogga. Kanske kommer suget tillbaka sen, efter den efterlängtade semestern som börjar om sisådär en vecka.

Under tiden rekommenderas en titt på en gammal Disneypärla till tonerna av the Andrew Sisters. För några minuter sedan gick jag och nynnade på låten, två ögonblick senare sitter jag och tittar på en ljuvlig favorit som jag inte sett sedan barnsben. Yay internet!

Vad säger telefonen? Jo "brrriiiing"

Jag är inte helt hundra om det är videon eller låten också. Men charmad blir jag. Och videon är enligt Whoa gjord i en tagning på Coop Forum några stenkast från mig. Och så en liten Take on me-flirt på slutet. Kul kul.

Bakom en dörr i trapphuset

Skriver idag om familjen i Uppsala och allt som rullas upp kring detta. Och om de oundvikliga frågorna om vem som bär ansvaret.

Men, i fall som det i Uppsala, vad kan samhället göra då? Nu kliver man förstås in. Men det är många år för sent för barnen i fråga.

Skolinspektionen tar nu upp fallet och ställer ett antal frågor till kommunen. Frågorna är desamma som vi alla ställer oss. Hur har detta kunnat ske? Vems är ansvaret?

Sanningen är väl att detta har kunnat ske för att vi inte har samma grad av kontroll i varje familj i landet som vi har, eller snart får, i fosterhemmen. Ingen kommer hem till samtliga familjer i riket fyra gånger per år och kollar läget. Få skulle hävda att det vore en bra idé om något sådant infördes heller. Åtminstone inte i en situation frikopplad från de känslor som händelserna i Uppsala ger oss.

Hela här.

Kan själv

Idag skrivs det en vers om okynneskonsumtion av vård.

Förkylda gnällspikar kommer vallfärda till vårdcentralerna. Läkare och sköterskor kommer, i rädsla över att förlora en kund, inte våga säga nej när medborgarna, nu utrustade med patientmakt, bankar på mottagningsdörrarna.

Samma linje brukar ingå i Stockholmsoppositionens argumentation när man kritiserar det faktum att antalet läkarbesök har ökat sedan Vårdval Stockholms införande. Att fler får tid och går till doktorn framställs ibland som någon sorts överkonsumtion. Som ett slöseri med vård, alldeles i onödan.

Med tanke på att det inte ens råder enighet om huruvida konstnären Anna Odells visit i vårdsystemen var ”onödig” har jag svårt att se varför man skulle döma ut människors aktiva val att gå till doktorn som ”onödiga”. Så roligt är det faktiskt inte att hänga på vårdcentralen.

Populus plus plysch

För ett drygt år sedan, kanske två, var jag och lyssnade på Åsa Linderborg. Hon pratade om klass och om att hon ofta såg klassförakt i det där som kallas god eller dålig smak. Dansbandsmusik och plyschsoffor nämndes som exempel på arbetarklassattribut som andra såg på med despekt.
Hon hade lika gärna kunnat nämna Tomas Ledin. För han ingår definitivt i den där kategorin kulturyttringar som vi gärna distanserar oss ifrån. Sådant som är för simpelt, utan edge, för folkligt.

Jag ska inte låtsas att jag är annorlunda. Jag gillar inte heller Tomas Ledin. Men jag skulle inte sätta pengar på att jag aldrig stått och hojtat ”Dansa på min mage, ryck mig i min svans” på ett sommarsvettigt dansgolv någon gång. Lyckliga rus gör en stundtals något inkonsekvent…

I alla fall skrevs det igår om medelklassen, Ledin, Hägglund, Linderborg, Sahlin och Jackson. Och sen blev jag tvungen att skriva lite till på ungefär samma tema - vanligt folk/populism/eliter/yada yada - på ledarbloggen.

Take that!

Ännu en gång har modiga och engagerade ungdomar tagit tag i saker och ting och handgripligen tillrättavisat såväl lyktstolpar och soptunnor som uteserveringar och fönsterrutor för dessas solklara samröre med marknaden och rasismen.
Jag sänder en tacksamhetens tanke till de modiga i Hamburg och beger mig ut för att i solidaritet med dessa hjältar sparka lite på kvarterets glasinsamlingsigloo – ty den är ett riktigt kapitalistsvin om du frågar mig.

Problemen skjuter vi framför oss

DN har ett långt och läsvärt reportage från Rosengård.

Det finns en polisstation i Rosengårds centrum. Men polisens specialkommendering för Herrgården utgår från den Shellmack som attackerades under kravallerna före jul. Här står ofta tre, fyra eller fem polisbilar med en stor husbil i centrum. I den sitter åtta deprimerade poliser när Dagens Nyheter knackar på. Ytterligare två är på väg in.

De är hitkommenderade från Kristianstad, Laholm och Helsingborg, för Malmös poliser räcker inte för att bemanna denna uppgift.

Känns det som ni gör en viktig insats här?
En lång tystnad brer ut sig.
– ”Ja”, ska du svara, säger till sist en av poliserna till en kollega och försöker skämta om det politiskt korrekta svaret man borde ge. För ingen i den stora husbilen tycker att man gör en viktig insats med denna dygnetrunt bevakning.

– Om man pratar med allmänheten här i Herrgården säger de att vi gör en bra insats, säger Anna som tillhör närpolisen i Rosengård. De vågade knappt gå ut förut. Men själva problemen som finns här, de skjuter vi bara framför oss.
(---)
På väg ner genom Herrgården möter den första polispatrullen för kvällen tre män från Irak.
– Vi är så tacksamma att ni är här, utbrister de i munnen på varandra och överöser poliserna med lovord. Jag hoppas att ni fortsätter att vara många poliser här.

Dagens Nyheter får gärna fotografera männen men när vi frågar vad de heter blir de oroliga.
– Vi har barn och dom killarna, som bråkar, dom är farliga. Vi vågar inte säga vad vi heter.

Borde inte ni vuxna hjälpas åt att hålla ordning här?
– Vi vågar inte. Men varje gång det brinner i Herrgården gör det ont här, säger en av männen och lägger höger hand över sitt hjärta."

Hemma

Jaha. Hemma från politikerveckan, där allting var sig likt. Och jag noterar att allting är sig likt även utanför Almedalen.
Oh well. Min vecka i siffror torde kunna sammanfattas ungefär så här:

Antal dagar jag var på plats: 7
Antal ledare/bloggposter/mikrobloggar: ca 20
Antal paneler jag suttit i: 3 (RFSU, SEKO, Svensk Scenkonst)
Antal paneler jag modererat: 1 (Privattandläkarna)
Antal redaktioner jag ingått i: 3 (SvD, Korseld, Makthavare.se)
Antal partiledartal jag såg/hörde: 5 (Ohly, Olofsson, Sahlin, Hägglund, Reinfeldt)
Antal genomförda Korseldsavsnitt: 2 (Falkvinge, Hägglund)
Antal taxiresor: 0
Antal försök till taxiresor: 2
Antal karaokekvällar: 1 (En ny Almedalstradition är skapad!)
Antal efterfester jag bevistat: 0 (Jäpp. Jag gör som Reinfeldt: tar ansvar.)
Antal försök att bevista efterfest: 1 (Ok, ett misslyckat försök gjordes, men endast två i sällskapet var välkomna in. Jag var inte en av dem, om någon nu trodde det.)

Lärdomar. Nästa år ska jag skriva mer och panela mindre. Eller åtminstone börja ta betalt för panelandet.
Nu ska det bli skönt med lite normala arbetsdagar.

I Almedalen

Ränner runt i Almedalen och hinner inte med hälften av vad jag borde. Allt är som vanligt alltså. Men, det har skrivits en del. Idag om Göran Hägglunds tal igår kväll. I går om något Beatrice Ask borde banka på trumman för. I förrgår om ett seminarium arrangerat av Tvärdrag. Bland annat. Och så har vi hunnit med att göra två avsnitt av Korseld. Gäst i onsdags var Rick Falkvinge och idag gästade Göran Hägglund.

What the effing crap

Roligt.

"Vi pratar inte om förbud"

Vad passar väl bättre än att avsluta midsommarhelgen med en text om sprit och cigarretter? Det görs idag på ledarsidan med benägen hjälp av Beckett, Läkartidningen och SKL.

"Den frågan ställer de sig aldrig, paternalisterna. De har fullt upp med statistiken som visar att vi möjligen och årligen kan rädda ett och ett halvt liv där och två komma tre liv där. Visserligen bara om vi förbjuder något mot sisådär några miljoner människors vilja. Men viljor intresserar inte paternalisten. Inte ett dugg faktiskt. Paternalisten är en mycket resultatinriktad typ.

Redan innan kvinnan hunnit grensla graven är paternalisten på plats, ser jag i Läkartidningen (24-25/2009). Under rubriken ”Ska kvinnan vara nykter när hon försöker bli gravid?” utreds alkoholens påverkan på ett foster i de allra första veckorna. Jag blir inte förvånad av informationen att foster är känsliga för alkohol, däremot över den föreslagna åtgärden – nämligen att påpeka för kvinnor att de helst ska avstå från alkohol även innan en graviditet är konstaterad.

Det betyder i klartext att kvinnor som är öppna för graviditet ska låta bli att dricka, punkt. Utifall att, liksom."

Förresten hade jag en nätledare i går, om att storleken har betydelse. Och störst betydelse har liten.

"för en ansvarsfull politik för Sverige och dammsuger bakom soffan"

Jösses så dåligt jag bloggar. Det beror på att jag har varit i tur och ordning lycklig, sjuk och sen mer lycklig. Ni får hålla till på Svd.se och ledarbloggen, det är dit jag förlägger min, ähm, arbetsmoral.

Men skit i mig. Idag ska ni läsa Korseldskollegan Katrines roliga ledare, utformad som Fredrik Reinfeldts Facebookfeed. Mycket underhållande! Och så väcker den ju dessutom minnet av Dyslesbisks likaledes skojiga moderna klassiker Facebook für Führers.

Glad midsommar!

Otillfredsställt behov

Det är helt oundvikligt. I grovsoprummet placerar alla sina uttjänta tv-apparater, golvlampor, mikrovågsugnar och skrivare. I mitt hus är soprummet snart fullt eftersom andelen elektronik ständigt fylls på och aldrig hämtas då husets hyresgäster egentligen inte får slänga sådant där.

Det har varit likadant på alla ställen jag har bott. Då och då en lapp från hyresvärden, som påminner om att det inte är tillåtet och hänvisar till soptippen - belägen halvvägs till Arlanda - eller till insamlingarna som genomförs av kommunen på vissa platser och tider någon gång sisådär varannan månad.
Det hjälper aldrig.

Folk är lata, folk har ont om tid. Inte allt folk äger en bil, och bussar och tunnelbanor trafikerar vägen till soptipparna dåligt. Alldeles uppenbart finns det ett behov av nya sorters tjänster på området. Att döma av hur folk agerar verkar det rentav finnas en förväntan att sophanteringen ska lösas av samhälle eller hyresvärd.

Mitt lilla huvud tänker att det här inte borde vara så svårt. En hundring till på hyran och tillåtelse att ställa el-varorna i grovsoprummet hade räckt utmärkt. Varför uppenbarar sig inte tjänsten som möter behovet?